Dödliga uppgörelser eskalerar

Förra året sköts 31 personer till döds – den högsta siffran under hela 2000-talet, enligt nya siffror från dödsorsaksregistret. 

– Det är som om man kommit över en tröskel där människoliv inte räknas längre, säger kriminologen Mikael Rying.

Ungefär fyra dödsskjutningar per år i kriminella miljöer. Så såg det ut i början av 1990-talet. Sedan dess har situationen förändrats drastiskt och av förra årets 31 dödsskjutningar har polismyndigheten preliminärt kopplat hela 28 till uppgörelser inom kriminella miljöer.

– De här konflikterna har helt enkelt eskalerat, säger Mikael Rying, expert på dödligt våld och anställd vid Polismyndighetens nationella operativa avdelning (Noa).

Förutom att dödsskjutningarna blivit fler över tid har de också ändrat karaktär och flyttat utomhus.

– Under 1990-talet var det mer vanligt med legala vapen, exempelvis att en man tog sitt legala jaktvapen och sköt frun och sig själv. Sådant förekommer nästan inte längre, säger Mikael Rying.

När dödsskjutandet ändrat form har också förutsättningarna för att utreda brott förändrats. Nu finns många gånger ingen misstänkt gärningsman och skjutningar utomhus lämnar dessutom färre spår.

– Man sätter till stora resurser när det skett en sådan skjutning och efter ytterligare någon dag, någon vecka – eller i vissa fall efter flera år – kan de komma ett hämndmord. Det är väldigt ansträngande för polisen, säger Mikael Rying.

Varför familjemorden med skjutvapen minskat är oklart. En gissning är att det skulle kunna bero på striktare lagar och regler kring vapeninnehav och på att samhället blivit bättre på att fånga upp personer med psykisk ohälsa.

Varför skjutvapenuppgörelser inom kriminella miljöer ökat så kraftigt finns det inte heller något säkert svar på. Men en viktig faktor är en ökad tillgång på handeldvapen som lätt kan bäras med.

– Det är betydligt enklare att få tag i ett vapen i dag och skjutandet är mer impulsstyrt. Uppgörelser i början på 1990-talet var också många gånger impulsstyrda och gick över styr, men man sprang inte runt och sköt i bostadsområden, säger Mikael Rying.

Förändringen medför också nya risker.

– Men det är ovanligt att folk skjutits för att de råkat stå ivägen när det skjutits på andra. Det är vanligare att man tagit fel på person.

När Brottsförebyggande rådet (Brå) intervjuat poliser har flera pratat om en attitydförändring hos de kriminella jämfört med på 1990-talet då mc-gängen sköt mycket men dödade få, som en polis uttrycker det.

"Det var skjutningar på lite håll, och man sköt och träffade bilar och kanske någon i benet".

Nu tycker han att det ser annorlunda ut.

"Man har mer eller mindre avslutat med att gå fram och på väldigt nära håll skjuta offret i huvudet".

TT