Nu blir kritiken lätt att bära för Wallström
En svensk plats i FN:s säkerhetsråd ger Margot Wallström och Stefan Löfven en flott scen att visa upp sin omhuldade "svenska modell" på. Framför allt inför den svenska publiken. De perioder Sverige är ordförande för säkerhetsrådet blir uppmärksamheten stor också internationellt.
Säkerhetsrådsuppdraget erbjuder gratis reklamplats, skriver Ekots Tomas Ramberg.
En svensk plats i FN:s säkerhetsråd ger Margot Wallström och Stefan Löfven en flott scen att visa upp sin omhuldade "svenska modell" på. Framför allt inför den svenska publiken. De perioder Sverige är ordförande för säkerhetsrådet blir uppmärksamheten stor också internationellt.
Utrikespolitiken är sällan i pannloben på svenska väljare och den avgör inte val. Men att ha framgång är viktigt både för de egna stödtruppernas självförtroende och för den allmänna uppfattningen om koalitionens regeringsduglighet.
Dessutom erbjuder säkerhetsrådsuppdraget gratis reklamplats. Varje viktig kris, varje stor konflikt i världen hanteras av rådet och det betyder många nyhetsinslag och artiklar om just den svenska ståndpunkten.
Att spela en internationell roll är viktigt för den som vill sätta bilden av en kapabel regering. Även om den svenska makten i säkerhetsrådet i praktiken blir högst begränsad.
Också biståndsminister Isabella Lövin, nyblivet språkrör för Miljöpartiet, kommer att ta åt sig sin del av äran för röstvinsten i generalförsamlingen. Hon har kritiserats för att använda biståndsmedel till röstvärvning, bland annat genom att bjuda in ett antal små önationer med motiveringen att diskutera klimatfrågor men kombinerat med ett annat viktigt syfte: Vinna stöd för den svenska kandidaturen.
Kampanjen har fått ganska bister kritik. Och inte bara från borgerligt håll - vänsterdebattörer har misstänkt att Sverige avstod från att erkänna Västsahara bland annat för att inte sätta käppar i hjulet för säkerhetsrådskandidaturen.
Liberaler har hävdat att regeringen tonat ner kritiken mot diktatur och korruption. Medan Moderaterna har kritiserat utrikesministern för att riskera Sveriges position genom att skaffa sig för många fiender. Framför allt Israel och Saudiarabien.
Rötterna till debatten om den svenska kandidaturen letar sig långt bak i den svenska politiska historien. Från borgerligt håll har man länge sett EU som viktigare än FN. Att gå in i EU sågs bland annat som ett sätt att omvandla Sverige från ett alliansfritt land med stort fokus på tredje världen till ett entydigt västinriktat land med band till NATO och samarbete med USA.
Borgerliga utrikespolitiker, som förre utrikesministern Carl Bildt, brukar betona att EU:s utrikespolitik är gemensam och att Sverige ingår i den. Även kampanjer för att komma med i säkerhetsrådet. Medan Socialdemokraterna och de rödgröna gärna lyfter fram en svensk profil. Och ger Förenta Nationerna en större roll i sin utrikespolitik än de borgerliga.
Debatten om vad den svenska platsen har kostat i form av biståndsmedel och eventuell låg profil i den internationella politiken kommer säkert att fortsätta föras på en del håll, trots kampanjens framgång.
Men efter tisdagens seger i generalförsamlingen kommer ganska få att vilja spela rollen av sura rävar. Moderatledaren Anna Kinberg Batra förklarade omedelbart efter omröstningen att platsen i säkerhetsrådet är en gemensam framgång som ger möjligheter för Sverige. Uppslutning från oppositionsledaren alltså, även om jublet inte var på Wallströms och Löfvens nivå.