Hur stoppar man en självmordsbombare?
Ett 70-tal EU-politiker och representanter från olika polismyndigheter och säkerhetsbolag samlas i dag i Linköping för att öva på bombdåd.
Lyssna: I första hand utan att använda dödligt våld
Ett 70-tal EU-politiker och representanter från olika polismyndigheter och säkerhetsbolag samlas i dag i Linköping för att öva på bombdåd.
– Hur kan man upptäcka, detektera och identifiera en misstänkt självmordsbombare där det handlar om att skydda kritisk infrastruktur eller speciellt viktiga evenemang. Till exempel situationer där man har anledning att tro att det kan bli utsatt för ett attentat, säger Anna Pettersson är projektledare och koordinator på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI.
Sedan 2013 har EU-projektet SUBCOP, som står för Suicide Bomber Counteraction and Prevention, pågått. I projektet ingår utöver Sverige länderna Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Israel och Turkiet.
Man har tagit fram såväl redskap som strategier för att kunna skydda, skingra och ingripa vid händelser som rör misstänkta självmordsbombare. Och i första hand utan att använda dödligt våld.
– Insatser vid den här typen av händelser ställer väldigt specifika, även etiska, frågor på sin spets kring hur det här ska kunna göras på ett sätt som är säkert och effektivt för allmänheten, för polis, och säkerhetspersonal men samtidigt respektera individens rättigheter. Och individen är ju en misstänkt som i slutänden skulle kunna visa sig vara oskyldig, säger Anna Pettersson.
Lindsay Clutterbuck är föredetta sektionschef vid Scottland Yard. Han arbetade under bombdåden i London juli 2005 då 4 självmordsbombare dödade 52 personer. I dag arbetar han för ett privat brittiskt säkerhetsföretag och i projektet SUBCOP.
Han tror att attityden bland polisen om hur man hanterar en misstänkt självmordsbombare kan variera beroende på om det egna landet har varit utsatt för bombdåd.
– Om det inträffat i ditt land och polisen ryckt ut så har du en väldigt annorlunda inställning jämfört med de som haft lyxen att säga att "det kan hända, men det har inte hänt än", säger Clutterbuck.
Anna Pettersson hoppas att tre års arbete ändå ska ge olika myndigheter nya verktyg att hantera ett komplext problem.
– Vi kan inte säga vad som är rätt eller fel. Utan det här kommer att variera geografiskt men också utifrån vilka händelser som har förekommit den senaste tiden inom landet.