Analys: Regeringen spricker om Schlyter blir språkrör
Den stridbare miljöpartisten Carl Schlyter gläntar på dörren till att utmana Gustav Fridolin om språkrörsposten. Lyckas han kan det leda till regeringskris.
Carl Schlyter är ordförande i riksdagens EU-nämnd. Han har varit EU-parlamentariker. Tunga poster som vittnar om att han har en ganska stark ställning i partiet.
Samtidigt är Schlyter ofta i opposition mot den förhärskande partilinjen. Han ville inte släppa kravet på att lämna EU. Han ville behålla förslaget om medborgarlön. Senast arbetade han mot eftergifterna i flyktingpolitiken och mot värdlandsavtalet med NATO. Nu strider han för att inte partiet ska godkänna Vattenfalls brunkolsaffär.
Carl Schlyter är kort sagt mindre villig att kompromissa bort traditionella miljöpartikrav. Därför är han inte särskilt väl sedd av partiledningen som närt planer på att peta honom från posten som ordförande i EU-nämnden.
Som språkrör skulle Schlyter kräva ett nytt avtal med Socialdemokraterna. En omförhandlad regeringsplattform som gav större genomslag för Miljöpartiets politik. Där regeringen till exempel inte låter Vattenfall sälja brunkolet. Bland mycket annat.
Att Stefan Löfven efter det gångna året - och efter de senaste dagarnas MP-kris - vill göra eftergifter till Miljöpartiet är inte troligt. Snarare vädrar han möjligheter att i en kommande regeringsombildning utnyttja Miljöpartiets svaghetstillstånd för att förstärka Socialdemokraternas ställning i regeringen.
Schlyter som språkrör skulle alltså skapa kris för regeringssamarbetet. Men än så länge bidar Carl Schlyter sin tid och avvaktar utvecklingen. I nuläget saknar han tillräckligt stöd för att utmana ledarskapet.
Till medierna och till partiets riksdagsgrupp säger Carl Schlyter att han stöder de sittande språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson. Men han tillfogar ett villkor: De ska ordna stora segrar åt Miljöpartiet.
Det kan tolkas som att han använder den nuvarande krisen för att bädda för en framtida kandidatur till språkrörsjobbet. Då han kan säga att "ni ordnade inte några stora segrar, det är dags att byta ut er!"
De andra namn som nu bollas har inte alls samma politiska sprängkraft. Biståndsminister Isabella Lövin är ett oskrivet kort som allmänpolitiker. Hon har varit med i partiet kortare tid och koncentrerat sig nästa helt på att kämpa mot utfiskning innan hon fick uppdraget som biståndsminister.
Finansmarknadsminister Per Bolund har också en stark ställning i partiet men kan politiskt beskrivas som Carl Schlyters motpol. En politiker på Miljöpartiets högersida. Det är dock inte sannolikt att han vill utmana Gustav Fridolin i öppen strid om språkrörsposten.
Den främsta politiska effekten hittills av den pågående "språkröran" är att de politiska frågorna skyms av personfrågor. Om hela kongressdebatten fokuseras på ledarfrågan kan många av Miljöpartiets problem komma att förbli olösta även efter den stundande partikongressen.