Maria Persson Löfgrens egna ord efter attacken
Maria Persson-Löfgren, Sveriges Radios Moskvakorrespondent.
Lyssna: "Fick smaka på det som folket smakar på oftare"
I går kväll attackerades Sveriges Radios Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren, tillsammans med tre andra journalister och människorättsaktivister i ryska delstaten Ingusjien. Ekot har pratat med Maria som säger att hon är chockad men under omständigheterna mår bra.
- Vi körde på en motorväg några hundra meter från gränsen mellan Ossetien och Tjetjenien när vår minibuss prejades av tre eller fyra bilar. Jag trodde det var någon form av olycka, men så hoppade det ut ett antal unga män med påkar som började slå sönder rutorna.
Maria Persson Löfgren berättar att hon först trodde att männen bara ville markera något.
- De skrek "ni är terrorister, ni är inte människorättsaktivister och ni dödar vårt folk". Först trodde vi att det skulle räcka med det. Men sen tar de sig in i bussen och sliter ut mig i håret och kastar ut mig på en järnbalk och fortsätter att slå.
Männen tar Maria Persson Löfgrens väska och fortsätter att slå henne och en annan kvinna, samtidigt som några av passagerarna lyckas ta sig ut ur bussen.
- De skriker "Har ni mobiler? Har ni mobiler?" och slår oss samtidigt som de andra lyckas ta sig ut genom bussens fönster och därför inte blev så skadade som vi blev.
Vad hinner du tänka när det här händer?
- Det här var helt oväntat faktiskt, det var en helt ny motorväg med massor av trafik. Så att något sånt här kan hända på en så trafikerad väg där det är väldigt mycket säkerhet, mycket polis och militär, är å ena sidan väldigt chockerande å andra sidan fick vi ju smaka på det som människor här smakar på oftare. Om du är oppositionell, om du inte tillhör rätt klan så kan du drabbas på det här sättet.
Ni fördes sen till sjukhus, vad är det för skador ni har fått?
- Chauffören är framför allt blåslagen, de har slagit honom med käppar och jag fick ett långt sår i mitt lår när de drog ut mig eller när de kastade mig på järnbalken. Jag har också stora blåmärken på armarna där de slog.
Maria Persson Löfgren säger att hon mår "rätt bra ändå", mycket eftersom det hade kunnat gå mycket värre.
- Jag tror att alla vi som var med om detta kände att de kunde ha hänt att de brände oss inne i bussen, eftersom de ju brände upp den när vi var ute ur den.
Har du några funderingar på vilka som kan ligga bakom attacken?
- Ja. Vi befinner oss i Ingusjien där det hände och alla här pekar finger mot grannlandet Tjetjenien, och det är svårt att inte hålla med om det. Eftersom det framför allt råder ett väldigt hårt styre och människorna där inte har några större mänskliga rättigheter. Det var bland annat det vi skulle berätta om och det var därför de slog till mot oss.
Hon säger att hon någon minut innan attacken ägde rum sa till sin norske kollega att hon hade världens bästa jobb.
- Jag tycker fortfarande att jag har världens bästa jobb, men det har blivit mycket mer riskfyllt än vad det var tidigare.