Ministern förstår inte att forskningen ska vara fri – slutreplik i Altinget
I min artikel argumenterade jag för behovet av en fri och därmed konkurrenskraftig akademi, ett europeiskt forskningsprogram kapabelt att mäta sig med den i dag världsledande amerikanska forskningen, investeringar som kan matcha de nivåer vi ser i Kina och Sydkorea, samt ett ökat svenskt deltagande i den europeiska forskningen.
Jag föreslog därför ett svenskt forskningspolitiskt mål knutet till EU:s kommande forskningsprogram för perioden 2021-2027 liksom en riktad nationell fond för att stödja forskare och universitet i ansökningsprocessen och genomförandet. De kostnader som uppstår kan vara ekonomiskt betungande för enskilda universitet och därmed utgöra ett hinder för deltagande.
Syftet med detta är större än att politisera forskningens innehåll, som är de socialdemokratiska debattörernas partitaktiska avsikt när de svarar på min artikel.
För mig är det övergripande målet att göra Sverige till en ledande forskningsnation. Inom alla områden. När det gäller energi, digitalisering, nya material, transportsystem, liksom agrikultur och en större förståelse för både klimatsystem och människors förhållningssätt. Det är så den fria forskningen ska fungera, och det är så den ger resultat som går långt bortom politikers taktiska konfliktlinjer.
Det är bra att ministern och Evin Incir noterat artikeln. Men deras replik och ensidiga fokus på att forskningen ska styras till politiska formuleringar blottlägger en förbluffande oförståelse inför vetenskapssamhällets bredd och det faktum att forskning och innovation på bred front och över alla ämnesområden bidrar till just ekonomisk utveckling, teknikskiften och smarta lösningar, nya energiformer – och därmed inte bara till klimat och miljö utan till samhällets och industrins effektivisering och minskade utsläpp.
Ministern och Incir kräver att en tredjedel av EU:s forskningsresurser läggs på klimatåtgärder, till synes omedvetna om att förhandlingarna kring forskningsprogrammet resulterat i en sådan övergripande princip. Övergripande just eftersom detaljerad politisk styrning av det slag ministern och Incir förespråkar underminerar den fria akademin och urholkar kvalitén.
Ministern och Incir tar också chansen att i en debatt om svensk och europeisk forskning ställa krav på en klimatstrategi i linje med Parisavtalets mål och lyckas därmed på ett imponerande sätt bortse från såväl ämnet som det pågående arbetet i just den riktningen.
I sak har däremot ministern och Incir inte mycket att komma med. Det är beklämmande att en svensk minister för högre utbildning varken har svar på hur Sveriges deltagande i EU:s forskningsprogram kan öka framgent, eller en uppfattning om hur Europa ska navigera i en alltmer tilltagande internationell konkurrens, inte minst efter Storbritanniens utträde ur Unionen.
Inte heller kommenterar de huvudbudskapet i min artikel, nämligen att Sverige bör utforma ett forskningspolitiskt mål knutet till EU:s forskningsprogram, liksom inrätta en särskild nationell fond för att stödja universitet och forskare i ansökningsprocesser och genomförande.
Ministern och Incirs krav om att europeisk forskning ska fokusera på ”rätt” saker underminerar den akademiska frihet de säger sig värna. Europas forskningsprogram bör nu och framgent sätta vetenskaplig integritet, excellens och ledande innovation främst.
Sannolikt kommer ministerns kollega i parlamentet kunna hjälpa henne med denna förståelse under kommande år. Det är beklagligt att det inte redan i dag är hennes utgångspunkt.