"Har funnits en stor splittring kring SD"
Lyssna: Ramberg kommenterar
Trots Sverigedemokraternas framgångar vill de flesta borgerliga väljare fortfarande hålla SD borta från makt över regeringspolitiken.
Samtidigt vidgas sprickan inom alliansväljarna, konstaterar Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.
De siffror Novus tagit fram åt Ekot visar svart på vitt varför regeringsfrågan är svår för allianspartierna. Det finns en högermajoritet i riksdagen men en majoritet av de borgerliga väljarna vill inte utnyttja den. Detta dilemma har präglat borgerlighetens svajiga liv hela den gångna mandatperioden, från våndorna kring decemberöverenskommelsen till turbulensen när Moderaterna öppnade för att stödja sig på SD och Alliansens splittring när den skulle agera mot regeringen om Transportstyrelsen.
Dessutom tycks sprickan inom den borgerliga väljarkåren vidgas. Sen Ekot/Novus ställde samma frågor hösten 2016 har spänningen mellan liberala centerväljare och konservativa moderatväljare ökat ytterligare.
Störst stöd för att en borgerlig regering ska stödja sig på SD finns som väntat bland moderatväljare även om det också bland dem finns en stor grupp som föredrar ett samarbete över blockgränsen.
Det är överraskande att det senaste halvårets förnyade debatt kring invandringspolitiken och regeringens förslag om ensamkommande – med åtföljande framgångar för SD – inte verkar ha rubbat alliansväljarnas motstånd mot att samarbeta med Jimmie Åkessons parti.
Den utbredda motvilja mot SD som flera gånger uppmätts bland väljare som inte sympatiserar med partiet består även när fler väljare vill strama åt flyktingpolitiken.
För de rödgröna ger detta ett litet hopp. Kanske är spelet om regeringsfrågan inte helt slut. Frågan om hur nästa regering ska se ut får alltid större betydelse i slutet av en valrörelse och Socialdemokraterna skulle kunna bända i den oenighet som finns inom den borgerliga väljaropinionen.
Daniel Färm från den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden utvecklade häromdagen sina tankar om att Socialdemokraterna kan släppa fram en mittenregering ledd av Centerpartiet och Annie Lööf för att undvika att SD får inflytande.
Ett sånt utspel från Socialdemokraterna skulle ändra diskussionen. Centern skulle inte lika lätt kunna nobba Socialdemokraternas inviter med argumentet att de bara vill ha Centern som stödparti för en socialdemokratisk statsminister.
Men det är samtidigt svårt att se Socialdemokraterna gå till val på att ett annat parti ska leda regeringen. Det vore ett mycket demoraliserande sätt att inleda valspurten. Dessutom är partiets läge nu så dåligt att det viktigaste målet i valet inte längre är regeringsmakten utan att rädda partiet från ett förkrossande nederlag.
I det läget är det ändå en fördel för Socialdemokraterna att oddsen talar för Ulf Kristersson som nästa statsminister. Om väljarna och medierna börjar se Kristersson som regeringschef pressas han oftare att svara på frågan med vilka han vill styra landet och vart.
Det brukar sägas att om alla partiledare står fast vid sina utfästelser om vilka de kan och inte kan samarbeta med blir det ingen regering. Annie Lööf som inte vill stödja en S-regering men inte heller bli beroende av SD. Ulf Kristersson som bara vill regera med Alliansen och inte vill förhandla med SD eller samarbeta med S. Och som avvisar alla spekulationer om att han ska bilda en enpartiregering.
Ändå är Ulf Kristersson den partiledare som har störst handlingsfrihet. Få moderatväljare skulle bli chockade och bortstötta om han trots allt ser som enda utväg att bilda en ren moderatregering. Landet ska ju styras som det brukar heta. Eller om Moderater tar kontakt med Sverigedemokrater för att försäkra sig om acceptans för regering och budget. Det finns diskretare sätt att komma överens än den sortens formaliserade budgetförhandlingar vi sett mellan regeringen och Vänsterpartiet.