Fossilfri stålproduktion kräver järnvilja av entreprenörer
Svenska innovationsföretag jobbar i motvind efter att pandemin bland annat minskat tillgången till riskkapital.
Det gäller bland annat för försöken att producera stål med lägre miljöavtryck.
I exempelvis Luleå finns en nybyggd pilotanläggning för helt fossilfri storskalig produktion, men initiativ finns att även i mindre skala kunna minska klimatutsläppen vid stålverk och gjuterier.
Edward Murray, vd Green Iron
Lyssna: Fossilfri stålproduktion kräver järnvilja av entreprenörer
Svenska innovationsföretag jobbar i motvind efter att pandemin bland annat minskat tillgången till riskkapital.
Det gäller bland annat för försöken att producera stål med lägre miljöavtryck.
I exempelvis Luleå finns en nybyggd pilotanläggning för helt fossilfri storskalig produktion, men initiativ finns att även i mindre skala kunna minska klimatutsläppen vid stålverk och gjuterier.
Det är något utvecklarna bakom exempelvis bolaget Green Iron hoppas mycket på.
– Vi har fyra patent på att ta fram fossilfritt järn ur avfall och restprodukter från stålindustrin.
I en industrilokal i södra Stockholm, intill en ugnsprototyp:
– Vi har en liten ugn som egentligen kan ställas på varje stålverk. Den är bara två och en halv meter i diameter.
Edward Murray, vd för bolaget Green Iron visar en grönfärgad klump, en så kallad klockugn i vilken det går att tillverka järn på fossilfri väg av restprodukter från stålindustrin. En återvinning helt enkelt av spill från stålproduktion.
Den välkända grundprincipen bygger på att som energikälla i produktionen använda vätgas istället för det klimatskadliga olja och koks. I den globala ståltillverkningen som uppgår till omkring 1.8 miljarder ton årligen hamnar idag mycket av restprodukterna på deponi. Men såväl vid den stora så kallade HYBRIT anläggningen i Luleå som här vid försöksugnen är alltså ambitionen att istället kunna använda dem igen till nytt stål.
– Vi kortar ju av det, så genom att återvinna det som andra inte använder så minskar vi gruvbrytningen indirekt.
Edward Murrays ambition är att börja serietillverka den här typen av ugnar, men tillgången på riskvilligt kapital på marknaden har hårdnat bland annat i spåren av...just det:
– Corona. Dålig konjunkturcykel i stålverken. Och det är många som känner sig osäkra att satsa på något som det inte finns en produktionsanläggning redan av.
Samtidigt finns ett internationellt intresse för svensk teknik – må vara under den våta pandemifilt som lagt sig över stora delar av svenska entreprenörernas vardag.
– Vi har indirekta diskussioner med två stora stålverk i Brasilien och med två stålverk i Kanada. Men det går extremt långsamt och egentligen kan man säga att det går inte alls framåt just nu.