Vem (v)ill vara demokratiskt alibi?
Sveriges Radios Tomas Ramberg och Vänsterpartiets Ulla Andersson.
Lyssna: Vem (v)ill vara demokratiskt alibi?
Ekots inrikespolitiske kommentator, Tomas Ramberg, analyserar läget i Vänsterpartiet inför partiledarvalet.
"Hos ett så debattsuget folk som vänsterpartister riskerar ett partiledarval alltid att bli uppslitande.
Den här gången kan det bli fredligare, kanske lite för fredligt för partiets smak, säger ekots politiske kommentator Tomas Ramberg.
Partiledarval lockar lätt fram mindre smickrande drag hos partiaktivisterna. När politik och positioner står på spel har busk-agitatorerna nära till svinhuggen och argumenten är inte alltid på högsta filosofiska nivå.
I Vänsterpartiet finns dessutom en retorisk tradition som lätt inordnar personfrågor i principiella politiska konflikter.
Den här gången talar mycket för att det blir lugnare. Hittills syns få tecken på en hård och oviss strid om vem som ska efterträda Jonas Sjöstedt. Huvudförklaringen är att det går bra för Vänsterpartiet i väljaropinionen. Partier med gott väljarstöd drabbas inte av krisdebatt och partiaktivisterna famlar inte efter nya politiska förslag eller chansar på oprövade personer i hopp om att de ska överraska väljarna.
Vänsterpartiet är inte alls i samma läge som Liberalerna var när de överraskande valde Nyamko Sabuni eller som Kristdemokraterna när de lyfte upp den relativt oerfarna Ebba Busch Thor till partiledarposten.
Det fanns dock en konflikt i januari, när Vänsterpartiet trots januariavtalet släppte fram Stefan Löfven till statsministerposten. En minoritet, med förra riksdagsledamoten Rosanna Dinamarca som mest kända namn, tyckte att partiet gjorde fel.
Men den senaste tiden har Vänsterpartiet hittat ett sätt att opponera mot regeringen som lett till både sakpolitiska och propagandistiska framgångar både kring frågan om arbetsförmedlingen och pengar till kommunerna.
Detta har stärkt ledningens linje. Rosanna Dinamarcas tes att partiet hjälper Moderaterna att legitimera Sverigedemokraterna verkar ha fått svalt mottagande i partiet, så svalt att Dinamarca meddelade att hon inte vill kandidera till partiledarposten.
Efter att den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson tackat nej och ställt sig bakom riksdagsledamoten Nooshi Dadgostar är den senare en klar favorit till partiledarposten. De bägge är samkörda och står uttalat för att fortsätta den nuvarande politiska kursen. Också riksdagsledamoten Jens Holm har bestämt sig för att inte kandidera.
Det är uppenbart att Nooshi Dadgostar har stöd av den nuvarande partiledningen.
Men också samstämmighet kan bli ett problem. Vänsterpartiet framhåller sig gärna som ett parti med stark interndemokrati och framhåller öppna partiledarval som exempel på att man hyllar en fri debatt. Många skulle därför tycka att det vore lite genant om det bara fanns en kandidat till partiledarposten, dessutom en kandidat som backas upp av den gamla ledningen.
Därför skulle många medlemmar välkomna att fler kandidater dyker upp och ger valet större demokratisk legitimitet.
Den som oftast nämns som underdog-kandidat är förra kommunpolitikern Tamara Spiric. Ingen bedöms i nuläget kunna besegra Nooshi Dadgostar.
Frågan är därför om någon har lust att anta en roll som skulle kunna beskrivas som ett demokratiskt alibi. Samtidigt kan det finnas skäl att kandidera även när oddsen är svåra, det går att använda en kandidatur för att bygga en politisk bas i partiet som är användbar för att nå inflytande på andra poster. Den som deltagit i en partiledarstrid kan ibland belönas med uppdrag från den segrande kandidaten i syfte att hela eventuella sår som rivits upp i debattens hetta.
Om en eller flera kandidater utmanar Nooshi Dadgostar är det troligt att andra frågor kommer in i partiledardebatten. Det finns hos en del vänsterpartister en uppfattning om att ledningen toppstyr partiet. Också frågor om partiprogrammet, framför allt EU-linjen och synen på kapitalismens avskaffande, kan bli viktiga i debatten om partiledarskapet.
Dadgostar skulle fortfarande vara favorit men inte via samma lugna promenad i parken som om hon vore ensam."